Livet är ett lopp. Eller är att springa livet?


Hur som så gillar jag att springa. Av flera anledningar.

Det håller mig frisk, både fysiskt och psykiskt, jag mår bra av det. Jag känner mig fysiskt yngre och orkar mer.

Jag försöker springa minst 4 gånger i veckan och sedan några månader tillbaka är jag med i en Whatsapp grupp med några vänner där vi postar om våra träningspass för att peppa varandra. Det är dessutom ett slags straff involverat om man missar. Vilket ingen gjort än så länge.

Det bygger en vana och funkar väldigt bra speciellt för de dagar jag absolut inte känner för att springa.

Jag sprang Stockholm Halvmarathon i helgen för första gången och det gick över förväntan. Jag siktade på under 2 timmar men klarade mig in på 1:45:36 vilket kändes väldigt bra.

Sprang Helsingborg Marathon förra året och klarade mig i mål. Ingen supertid men hade blivit bra om jag inte gick in i väggen när det var 3-4 km kvar. Jag lyckades släpa mig i mål på 4:09:18 i all fall. Mitt första Marathon. Lärde mig att det är dumt att gå ut för hårt i början även om det känns bra. Fantastiskt bra lopp annars.

Har även sprungit Midnattsloppet vid två tillfällen med bästa tiden på 47:23 och halva Lidingöloppet en gång då jag kom i mål på 1:18:11.

Lite sugen på att testa springa riktigt långt också.

Vi får se. Men bra att ha lopp jag är anmäld till som gör att jag måste hålla mig i form.