Jag har ett problem. Jag funderar ofta på nya idéer. Företag, produkter, brands, förbättringar. Jag har redan rätt mycket jag gör och saker som behöver förbättras i de saker jag gör (och jag tänker på dom också såklart).
Men det är något spännande med ”något nytt”.
Det finns något kittlande i det ”what if” som uppstår när man börjar spåna på en ny idé.
Innan man faktiskt börjat göra något så är allt möjligt, det kan verkligen bli hur stort som helst. Ta över världen.
Så fort det blir konkret och man tar beslut kring saker som är svåra att backa på så blir det något annat. Jag ska inte säga tråkigt för det kan också vara spännande.
Men det är något särkilt i den där stunden innan första spadtaget när allt är möjligt och det är en totalt formbar idé som ligger på bordet eller i datorn och gror.
Lite kanske samma känsla av äventyr som när man ska resa till en ny plats där man aldrig varit.
Vad ska man upptäcka, vad finns det för spännande mat, saker, människor. Hur ska det gå? Världen ligger för ens fötter och det är bara att ge sig ut.
Det är dock inte alltid som den där resan lever upp till förväntningarna. Kanske var maten inte alls så spännande, vädret var dåligt och människorna otrevliga.
Men innan resan så kändes allt så himla intressant och förväntansfullt.
Lite samma sak känns det som när jag spånar på nya idéer, företag, produkter och annat.
Men någonstans gäller det ju att kasta sig ut och göra saker också. Face it. Även om maten är ospännande. Det finns ju massor av kul saker i själva resan också.
Resan är målet brukar man säga. Inte förberedelserna för resan.
